Ja, jag har ju sagt förr att jag gillar att lira och att det blir rätt mycket. Men nu har det blitt nästan löjligt mycket och tid tar det.. gör nästan inget annat än att spela. Men det är skönt att lämna en kall värld där man är ingen och gå in i en anna värld och vara vem man vill vara. Det är skönt att släppa alla sår och ärr man har i den här världen och glömma hur mycket de svider varje timme, varje dag.

Nu kanske det låter som om mitt liv är det värsta som finns och, ja, i mina ögon kanske det är så. Men det finns andra som har det värre.

Men här fokuserar jag på mej och mitt liv, vill ni veta hur det är med andra människor så hittar ni inte det här.

Men det är det som är så skönt att allt försvinner för en stund. Det är som med droger, det är ingen lösning på problemet, men det är skönt att det slutar göra ont så man kan andas....bara en stund..

Tänk dej när du är och simmar på sommaren med vänner eller med dina/era barn, skoj och lek. Ganska poppis kan det ju vara att tävla om att hålla andan (iaf gillade jag det när jag var yngre, när jag hade lungor för det). Och det går ju lättare om man inte är precis vid ytan, och när du är där nere och känner att luften är slut och du MÅSTE upp igen. upptäcker du att du är för långt i från ytan, hjärtat börjar rusa och paniken sprider sej. Du tänker att det är kört, pulsen bara ökar och ökar du kommer aldrig att komma upp, du hinner inte.

Den känslan går jag med varje dag... en eller flera gånger, varje dag.

Och då blir varje liten motgång som ett enormt jätte kliv för mänskligheten (jag upplever månlandningen varje dag *skratt*)..

Det kan räcka med att jag får ett sms på morgonen så är allt kört den dagen, eller som det har varit rätt mycket nu på senaste, att jag inte har fått nått sms när jag förväntat mej det.

Då börjar känslan och tankarna.. och jag vet inte vad som är värst.

Och tänk på det här. Jag är faktiskt en ganska positiv person, jag har ju erkänt att det finns de som har det värre.

Gå genom livet ditt, så ska jag genomlida mitt!